Olika perspektiv på socialt kapital

Anmeldt av
Ira Malmberg-Heimonen

Førsteamanuensis, Høgskolen i Oslo

ira.malmberg-heimonen@sam.hio.no

Om boka

Rolf Rønning og Bengt Starrin (red.). Sosial kapital i et velferdsperspektiv. Om å forstå og styrke utsatte gruppers sosiale forankring. Gyldendal Akademisk 2009

Denna antologin är ett samarbete mellan forskare i Norge och Sverige. Boken mynnar ur ett önskemål att skriva om socialt kapital för social- och hälsosektorn, som kan bidra till en bättre förståelse av de situationer och processer grupper och individer man arbetar med är i. Boken visar också hur socialt kapital kan vara en resurs i socialt arbete med utsatta individer och grupper och författarna reflekterar tidvis kritiskt över användningen av begreppet i ett välfärdssammanhang. Totalt innehåller boken, förutom ett introduktionskapitel, tolv kapitel där socialt kapital diskuteras utgående från olika perspektiv som är relavanta för arbetet inom social- och hälsosektorn.

Temat boken beskriver är välkommet. Det är viktigt med en reflektion över begreppet socialt kapital, vad det betyder – eller inte betyder – i arbetet med människor och speciellt i arbetet med utsatta grupper av människor. Socialt kapital är ett teoretiskt och relativt svåroperationaliserbart begrepp. Socialt kapital innehåller många olika dimensioner och uttrycksformer som varierar stort enligt vilka definitioner man väljer att använda eller vilket perspektiv man tar. Socialt kapital kan omfatta nästan allt och nästan ingenting som författarna själv också påpekar. Ofta överlappar begreppen varandra eller är närmast synonymer: tjock socialt kapital, bonding (sammenbindande) socialt kapital, täta och starka band nämns alla som begrepp i förhållande till det sociala nätverket vi har till våra närmaste. Ibland är det också svårt att skilja på vad som är socialt stöd och vad som är socialt kapital, och vad som gör socialt stöd till socialt kapital. Socialt kapital har också en varierande betydelse, beroende på livssituation och kontext och detta är bokens huvudbudskap. Boken visar för exempel att socialt kapital för invandrare, mottagare av offentliga stöd och inom barnskyddet får en annan betydelse än det som den centrala teoribildningen framhäver. Samtidigt visar boken på behovet av kritisk reflektion av begreppet socialt kapital och svårigheterna med att översätta begreppet till praxis.

Boken börjar med tre mer generella kapitel, varav det första handlar om själva begreppet socialt kapital, dess bakgrund, dimensioner och uttrycksformer och ger en grund för förståelsen av socialt kapital i de senare kapitlen (Rønning, Starrin). Det andra kapitlet behandlar sammanhanget mellan socialt kapital och hälsa och diskuterar de samhällsmässiga förhållanden som förstärker eller försvagar den sociala kapitalen (Starrin). Det tredje kapitlet (Rønning) diskuterar möjligheter och begränsningar vid att använda begreppet socialt kapital i arbetet med utsatta grupper. Kapitlet ger exempel på empowermentåtgärder med en grund i oformella och frivilliga nätverk.

Efter de tre mera allmänna kapitlen belyser boken socialt kapital genom konkreta situationer och kontexter, ofta relaterade till specifika projekt och intervjumaterial. I det fjärde kapitlet (Solheim) behandlas betydelsen av socialt kapital i förhållande till utsatta gruppers situation och processerna de genomgår för att komma ut ur sin situation. Detta belyses genom ett intervjumaterial av mottagare av olika former av offentliga stödformer (attføringspenger, rehabiliteringspenger, uføretrygd). I kapitlet visas betydelsen av den relationella kapitalen för de intervjuade personerna, både i förhållande till tillitskapital inom den privata sfären och den mera strategiska användningen av den sociala kapitalen inom den offentliga sfären.

I det femte kapitlet (Askheim) visas på vilket sätt olika former av socialt kapital, bonding och bridging, kan förbättra utvecklingshämmades sociala integrering. Samtidigt visar kapitlet också på bristerna; normaliseringstankegången kritiseras i förhållande till uppbyggandet av socialt kapital bland utvecklingshämmade och kapitlet visar hur stödet av likasinnade kan vara en resurs i integreringsarbetet. Det sjätte kapitlet (Fauske) beskriver hur socialt kapital kan bidra till att belysa barnskyddsklienters problem. Kapitlet framhäver betydelsen av att beakta strukturella förhållanden som en grund för familjernas livssituationer och att det inte är tilräckligt att fokusera enbart på individer och enskilda familjer. Barnskyddet är också en arena för det sjunde kapitlet (Buer, Fauske), där det visas hur socialt kapital också kan vara en negativ faktor, där närstående kan utgöra en fara för barnets utveckling.

Det åttonde kapitlet (Krekula) visar betydelsen av att de som arbetar inom social- och hälso-sektorn har kunnskap om de olika rollerna sociala nätverk kan ha för individer. Detta belyses genom intervjuer med människor i serviceboenden för äldre. Intervjuerna visar på hetegenoriteten och resurserna i nätverkens relationer, som utåt sett kan verka homogena. I kapitel nio (Kuusela) beskrivs på vilket sätt invandrare kan bygga socialt kapital. Detta exemplifieras genom det sätt som Borlänge-finnarna skapade sammanbindande (bonding) socialt kapital med sina landsmän. Det tionde kapitlet (Piuva, Boklund-Palm, Karlsson) pekar på hinder som finns inom sociala företag i förhållande till integrering av utsatta grupper. Hindren omfattade en ideologisk kollision mellan traditionell arbetsrehabilitering och sociala företag och de problemer individerna hadde med att öka sin sociala kapital genom projektets verksamhet. I kapitel elva (Norby) betraktas hur olika värderingar kan leda till en grundläggande oenighet mellan socialarbetare och klienter och hur man arbetar proffessionellt för att undvika en sådan situation och i det sista kapitlet, kapitel tolv (Lönnbring, Karlsson) diskuteras hur grundare förhåller sig till socialt kapital.

Något av problematiken i forhållande till att operationalisera begreppet socialt kapital finns även i denna bok. I förhållande till några av bokens kapitel får man en känsla av att socialt kapital-perspektivet har blivit pålagt ett existerande projekt eller intervjumaterial och att projekten som presenteras inte nödvändigtvis alls har haft socialt kapital som en utgångspunkt. Begreppen och definitionerna som används i de olika kapitlen kunde ha varit mer genomgående och koherenta för att ytterligare stöda läsaren i förståelsen av vad socialt kapital är – eller inte är i ett välfärdssammanhang. För att tydliggöra vad de enskilda kapitlen bidragit med i förhållande till teoribildningen inom socialt kapital och i arbetet med utsatta grupper, kunde ett ytterligare sista kapitel ha samlat ihop trådarna, diskuterat och hämtat fram det centrala i förhållande till bokens målsättningar.

Det är viktigt att poängtera att boken har flera utmärkta kapitel med hänsyn till bokens målsättningar som kan ge läsaren innsikter i att förstå sammanhang mellan socialt kapital och utsatthet. Detta gäller speciellt i de kapitel där det tydligt visas att socialt kapital i förhållande till utsatta grupper eller svåra livssituationer får en annan betydelse och tyngdpunkt, enn den som de centrala teorierna framhäver. Detta är för eksempel kapitlen som behandlar betydelsen av socialt kapital inom barnskyddet, där det sociala stödet från närstående till och med kan vara skadligt för barnet. Ett annat viktigt exempel är kapitlet om utvecklingshämmade personer som visar att i denna kontext kompletterar de olika formerna av socialt kapital varandra och att bonding (sammanbindande) socialt kapital närmast utgör en grund för bridging (brobyggande) socialt kapital.

Boken är generellt sett lättläst och teoretiska perspektiv och poäng belyses genom konkreta exempel. Detta gör att boken lämpar sig för flera grupper av läsare, såväl studerande som praktiker inom social och hälsosektorn. Det spännande sammanhanget mellan socialt kapital och utsatta grupper gör också att boken blir intressant för forskare med intresse i tematiken.