En antologi som lyckas med att synliggöra skolkuratorns verksamhet

Anmeldt av
Rickard Eriksson

Professor, Høgskolen i Østfold

Om boka

Christine Isaksson, Björn Blom, Lennart Nygren (red.) (2020). Socialt arbete i skolan. Villkor, innehåll och utmaningar. Studentlitteratur.

Att arbeta som skolkurator är ett svårt och rätt ensamt arbete. Du möter på en skola en vägg av lärare, och du samarbetar med skolsjuksköterska och psykolog som båda företräder ett medicinskt perspektiv på de ungas sociala svårigheter och existentiella lidanden, det som allt oftare idag samlas i termen «psykisk hälsa», trots att det inte sällan utgör normala delar i att vara ung och att växa upp. Ungdomar kan ha stora utmaningar i sina vardagsliv utan att det för den skull skall talas om som psykisk hälsa och ohälsa, och det är just där du kommer in som skolkurator. Du möter ett stort antal unga som är i trängande behov av ditt sociala arbete i skolan, utan att det görs till diagnoser eller skall avhjälpas med mediciner och terapi. Att som skolkurator stå ensam med det krävande systemperspektivet på de ungas svårigheter och lidanden kan lätt leda till andfåddhet och huvudvärk i arbetsvardagen.

En antologi som form för vetenskaplig publikation är inte helt enkel att få jämn akademisk nivå på för de redaktörer som leder arbetet. Förlagen som ger ut vetenskapliga antologier kan i försök att höja kvaliteten på dem använda sig av externa granskare; ungefär som vetenskapliga tidskrifter alltid använder sig av granskare för att avgöra om kvaliteten på en studie är rimligt hög och att den därmed kan publiceras. Tyvärr innebär externa granskare av en antologi en merkostnad som förlagen sällan vill betala. Det gör också att många antologier har undermålig kvalitet och närmast består av ett hopplock av texter från olika författare på vitt skilda språkliga och analytisk nivåer. Syftet med att producera en antologi är, förutom att generera kunskap om ett område, att den ska sälja så bra som möjligt. Ett sätt att få en stor upplaga som sedan rullar på år efter år är att få in antologin som kurslitteratur på en större professionsutbildning som exempelvis socionomutbildningen.

Studentlitteratur är ett förlag i Sverige som har stor produktion av antologier. En ny sådan från förlaget och år 2020 är «Socialt arbete i skolan – Villkor, innehåll och utmaningar». Ja, titeln är inte bara sömnig och andefattig, utan även saklig, informativ och tydlig och: ja, undertiteln är helt intetsägande. Det kommer med stor sannolikhet att bli en storsäljare då den tas in på socionomutbildningarna runt om i landet. Studentlitteratur har kört samma trista layout på sina omslag i 30 år och även det här känns förlegat och andas retromodernt 80-tal med sina starka färger. Bilden på omslaget ger ett ängsligt intryck i all sin politiska korrekthet med de sju barn i samma ålder, cirka 12 år, där varje barn kommer från ett etniskt område i världen. Boken rymmer också några layoutmässiga svagheter som handlar om hur citat markeras i brödtexten och att det görs på olika sätt i de olika kapitlen. Ingresserna i varje kapitel har annan font och annan färg än brödtexten, vilket olyckligt nog ger intrycket att den är kopierad på en xerox-maskin med för svag färg.

Men nog om antologier som publikationsform, layoutproblem och politisk korrekthet.

Redaktörerna till «Socialt arbete i skolan – Villkor, innehåll och utmaningar» (2020) kommer alla från Institutionen för socialt arbete vid Umeå universitet som är en välrenommerad miljö för skola och socialt arbete. Bland annat disputerade socionom Hans Ek år 2018 med sin uppmärksammade och debatterade avhandling «Psykiatriseringen av skolkaren» på Socialt arbete i Umeå. Märkligt nog finns inte avhandlingen, eller någon av de fyra studierna i den, med i referenslistorna i antologin. Antologin andas saklig, akademisk och i synnerhet ändamålsrationella ambitioner och det blir intressant när en sådan ansats appliceras på ett fält som skolan med barn och ungdomar som ofta befinner sig i känslomässig turbulens och i livsstilsprövande vardagssituationer. Men tyvärr saknas i antologin barnens och ungdomarnas perspektiv på kuratorns arbete i skolan.

Enligt redaktörernas förord finns det ett starkt behov av att utveckla kunskaperna kring vad som med lite pseudo-vetenskaplig jargong kallas «den skolkurativa praktiken». Antologin vill också synliggöra skolkuratorns verksamhet i en sammansatt och svåröverskådlig arbetsvardag. 16 svenska författare från skilda håll har bidragit med texter. Den första delen i antologin kallas «Villkor» och i den presenteras ett intressant historiskt perspektiv på socialt arbete i skolan (Anna Larsson). Här presenteras också en problematisering av socialt arbete i skolan i dess både politiska och pedagogiska sammanhang (Christine Isaksson). Efter det kommer ett professionsstärkande kapitel om legitimeringen av skolkuratorns plats i skolan med hens fokus på psykosociala insatser (Christine Isaksson). Ett annat villkor utgörs av juridiska aspekter på skolkuratorns arbete som ges en ganska ytlig och samtidigt saklig presentation i nästa kapitel (Mikael Hellstadius). Nästa kapitel handlar om möjligheterna för skolkuratorn att arbeta förebyggande, vilket görs med en klassisk rationell ansats som är förtjänstfullt tydlig (Lennart Nygren). Det sjunde kapitlet, som med lite sakfel och missade centrala studier som exempelvis Hans Ek (2018), behandlar skolkuratorns villkor för socialt arbete samverkan i skolan och mellan skola och andra myndigheter. I kapitel nio fördjupas analysen av villkoren för skolkuratorn i ett intressant och välskrivet kapitel om organisering, relationer och handlingsutrymme (Lennart G. Svensson).

Den andra delen i antologin, «Innehåll», verkar ha ambitionen att ge en sorts empirisk resonansbotten till både den första delen «Villkor» och den tredje delen «Utmaningar». Den inleds med en ganska ytlig beskrivning av ungas fysiska och psykiska hälsa utan att problematisera begreppet «psykisk hälsa» (Karin Nygren). På det följer ett aktuellt, välskrivet och tankeväckande kapitel om självskadebeteende bland unga (Inger Ekman). Nästa kapitel behandlar det sociala fenomenet mobbning, som nu oftast talas om som kränkningar, med logisk stringens från kategoriseringspraktiker till försök att hjälpa och förebygga (Malin Johansson). Det tredje kapitlet i den här delen saknar helt empirisk förankring och behandlar ytligt skolk (Yvonne D-Wester). Det fjärde kapitlet har empirisk förankring och behandlar, med illustrativa och tankeväckande fallbeskrivningar, ensamkommande flyktingars utsatta situation i skolan och kuratorns möjligheter och begränsningar i försök att hjälpa dem (Riyadh Al-Baldawi & Zahra Baldawi). Sedan kommer ett välskrivet kapitel som kan upplevas som mer eller mindre plikskyldigt när det gäller socialt arbete i 2020-talet. Det handlar om genus och kritik av heteronormativitet i socialt arbete i skolan (Eva Randell). I nästa kapitel, som är ett av de bättre i antologin, görs en intressant analys av skolkuratorns arbete med det relevanta och aktuella temat delaktighet, och det görs på både praktisk och retorisk nivå (Kristina Szönyi). Nästa kapitel är välskrivet resonerande, och kan som det om genus, också upplevas som pliktskyldigt för en antologi om socialt arbete år 2020, och det behandlar hbtq och den utsatthet som många unga med fokus på sin könsidentitet och sexuella preferenser kan uppleva (Marja Onsjö).

Den tredje delen i antologin «Socialt arbete i skolan» heter «Utmaningar» och i det ensamma kapitel som utgör den delen försöker redaktörerna att samla ihop texterna i antologin genom att beskriva förändringar i samtiden som påverkar skolkuratorns arbete och framtida möjligheter. Kapitlet är intressant och välskrivet och behandlar förändringar av sociala problem, skolkuratorns arbetsbelastning och omorganiseringar av skolan.

Vad saknas i antologin? För det första en problematisering av att ungas psykiska hälsa har försämrats. Det stämmer inte. Däremot har benägenheten att tala om ungdomars sociala svårigheter och existentiella problem med psykiatrisk förståelseram ökat. Genom antologin talas det om «skolan» som ett enhetligt likvärdigt socialt fenomen, när skolan i Rinkeby skiljer sig markant från skolan i Saltsjöbaden. Det saknas också resonemang om den tilltagande segregeringen av det svenska samhället, och vilka konsekvenser den får för skolkuratorns arbete. Det förs också resonemang i antologin som visar på en otydlighet mellan vad det är att vara en profession som skolkurator och vad det är att vara professionell i sitt arbete som det. I antologin kunde också sociala mediers inverkan på ungdomarnas vardagsliv lyfts fram mer samt vilka utmaningar de ger skolkuratorn i arbetet med att hjälpa unga. Mellan raderna kan antologin läsas som en strävan att etablera socionomen som ensam aktör på det psykosociala fältet i skolan. Den ger ibland, i vissa textavsnitt ett övertydligt marknadsföringsmässigt intryck i sin strävan att stärka skolkuratorns roll, mandat och auktoritet. Trots det når antologin «Socialt arbete i skolan» sitt mål att utveckla kunskaper om den skolkurativa praktiken. Läsaren får med hjälp av de vitt skilda texterna en inblick i de olika omständigheter som på olika nivåer påverkar socialt arbete i skolan. Antologin lyckas också med att synliggöra skolkuratorns verksamhet i en sammansatt och svåröverskådlig arbetsvardag.